RIDSCHEMA




B Vertigo?


Svag för västar


OUTFIT


Kavaj - Röd ( helst svart )
Hjäm - Svart Charles Owen
Väst - ?
Strumpor - Svarta Kingsland
Stövlar - Svarta Tretorn
Byxor - Vita
Skjorta - Rosa ( syns inte under kavaj )

Mina hästar genom tiderna

Tänkte skriva ett inlägg om alla hästar jag har haft.
Min första häst var en foderhäst. Hans namn var Casper och var en liten brun shettis.
Han var en riktig bushäst. Bockade det gjorde han, skenade i paddoken och tvärnitade vi utgången så jag flög av. Haha! Med andra ord en riktig läromästare med hårda tag. Så tidigt i min karriär fick jag lära mig att ha balands och sitta kvar!
Foto: TS
Casper som numera går som ridskolehäst.

Min andra häst tror jag, kommer inte riktigt ihåg, var Dusty. Hon var min medryttarhäst och det var den första ponnyn som jag verkligen älskade av hela mitt hjärta. Jag tänker fortfarande väldigt mycket på henne, speciellt om jag gungar. Då faller mina tankar tillbaka på hennes fantastiska galopp. Den kändes precis som att man gungade på hästryggen. Hon var pigg att rida och ganska het på hinder. Hon var verkligen en underbar häst, även om tiden med henne var kort så har vi många minnen tillsammans. Jag kommer aldrig att glömma när jag skulle hämta henne i hagen och när hon såg mig så gnäggade hon, gjorde 2 st rejäla glädje bockningar och kom i full galopp med öronen framåt och stack huvudet i grimman. Hon var en liten D-ponny, 144 cm i mankhöjd, import Irland tror jag det var. Hon hade även knottexem men av lindrig sådan.
Häst nummer 3 som jag också var medryttare till var Riverpoo, kallad Pompe.
Jag red mest ut på honom och hoppade honom någon gång ibland. Han stod väldigt långt bort så han inte rida honom så ofta. Men jag red nog iallafall 3 gånger i veckan. Han var korsning fullblod tror jag, var 8 år då. Vet inte hur gammal han är nu. Han var pigg och väldigt stark i skogen, men rolig var han! Samtidigt som jag red honom så hade ägaren även två till hästar. En liten B-ponny som hette Peggy och ett varmblod som hette Prinsessan. De hästarna red jag också ibland. Peggy hade bara ett öga, men sicken rolig häst det var! Hon var otroligt pigg i skogen haha! Den lilla ponnyn kunde galoppera förbi de stora hästarna !
Hästen där efter, Bambie. Min vackra älskade lilla plutthäst.
Någon gång i Mars fick jag ett mail av en tjej som heter Therese. Hon skrev att hon sökte en medryttare till Bambie, och frågade om jag ville rida honom. Hon hade hittat mig genom en annons på blocket. Hon berättade att Bambie var en arabvalack på 3 år. Hon skickade även med sitt mobilnummer som jag skulle ringa om jag var intresserad. Givetvis var jag det! Jag berättade för mamma, men hon sa att "aldrig en arabjävel till i hela mitt liv!", då blev jag givetvis ledsen, men jag ringde till Therese ändå. Vi bestämmde att jag skulle komma och provrida dagen efter. Och så blev det! Jag hade sagt till mamma att Bambie bara stod rakt över vägen, att han var en jättesnäll valack som var 8 år. Och till min förvåning så stod faktiskt Bambie rakt över vägen, och jag hade ingen aning om att det fanns ett stall där! Vi red hem till mig så mamma skulle få se honom. Hon började prata med Therese och frågade bland annat hur gammal han var. När Therese berättade att Bambie faktiskt bara var 3 år gav mamma mig värsta mördarblicken, haha! Jag fortsatte rida Bambie, och allt gick som en dans på rosor. Det var en fantastisk sommar. Och bättre blev det.

Den 15 Juni ställde vi upp på vår första tävling. Vi hoppade 40 & 60 cm, och kom faktiskt hem med 2 felfria rundor! När vi lämnat av Bambie i stallet igen så åkte vi upp till mina gamla medryttarhästar, hade 3 st innan Bambie, och hämtade mina saker.  Då skickade Therese ett sms till mig och skrev att jag skulle ringa upp snabbt, det handlar om hästarna. Jag började ana oro, så jag ringde upp direkt. Therese sa att brunnen hade sinat och att vi var tvugna att flytta hästarna samma dag. Eftersom Therese bodde 2 mil från mig, var min tid över med Bambie, tänkte jag. Jag blev otroligt besviken och ledsen....
Men då kom hon med ett förslag. Vi kunde få köpa Bambie. Jag pratade med mamma om saken, och eftersom hon redan hade fästs sig vid Bambie sa hon givetvis ja. Jag blev så glad att jag grät och grät glädjetårar. Jag var så otroligt glad! Bambie var min, min aldeles egna häst! Lyckan var ENORM. Bambie stod på sommarbete i samma stall som Rebecka. Vi hittade på allt man kan tänka sig, det var en otroligt rolig sommar!

Jag red honom oftast barbacka med grimma, det var det vi tyckte var allra roligast. Jag gillade utmaningar, och var väldigt tuff av mig. "Du är galen" brukade jag få höra, med grimten i ögat såklart! Sommaren gick. Vad kunde vara bättre än att tillbringa all sin lediga tid med den man älskar mest av allt?
Hösten kom, och det var dags att stalla in hästarna. Stallet där vi hade Bambie var tyvärr fullt, så vi kunde inte ha honom där över vintern. Vi flyttade till en liten gård med 3 boxar 2 km bort från sommarbetet. Jag fortsatte att rida med Rebecka, och det var även här vi började bli tävlingsintresserade. Vi åkte på några tävlingar, med bra resultat. Jag ville mycket, men jag var inte kapabel till det då. Jag började tappa självförtroende och modigheten. Det började gå nerför. Jag började bli osäker och bambie började stanna. Det rörde sig runt en "ond cirkel" under ett år ungefär. Nu var det dags för hästarna att släppas på bete. Jag trivdes inte i det lilla stallet, det kändes så ensamt. Så jag bestämde mig för att byta stall. Sagt är gjort. Vi bytte stall.
Tiden fortsatte. Vi vann vår första dressyrtävling, hoppade många felfria rundor och tiden bara försvann.
Bambie växte över ponnygränsen. Jag stog mitt i mellan 2 val. Sälja eller behålla. Ge honom ett bra hem eller skita i honom.
Jag valde att sälja honom. Eftersom jag satsade på ponnytiden, och vill tävla på högsta nivå... Bambie hade inte klarat 160 banor, och det är ingen mening att träna något som inte når toppen, eller hur? Det var bättre för Bambie att åka till någon som verkligen har tid för honom. Som kan rida honom varje dag och ge han all den kärlek han behöver. Det gör ont i hjärtat att se gamla bilder på honom, jag saknar honom så otroligt mycket! Men jag vet om att han har det otroligt bra.
Han sålden 16 Mars 2011.
sista bilden som togs på Bambie.
Han var helt fantastiskt underbar.
Under tiden jag hade Bambie så köpte min syster ett halvblodssto. Sunshine hette hon och var 19 år då. Hon var fruktansvärt het och svårriden. Stark som tusan och inte alls rolig att rida. Eftersom min syster började jobba i Norge så fick jag ta över henne. Men vi sålde henne som avelssto och köpte en C-ponny istället.
Min vackra Little Dream
Hon fick jag år 2009. Jag var så lycklig!
Hennes annonsbild
Hon var så vacker. Det var vekligen kärlek vid första ögonkastet. Hon var då sek år och grundutbildad i dressyr och inte hoppad speciellt mycket. Hade startat 60 cm en gång. Hon reds inte så ofta heller. Kanske 2-3 gånger i veckan. Så när jag provred henne så var hon väldigt pigg! Jag älskade henne. Så det blev självklart henne med oss hem! I början var vi inte så jättebra vänner eftersom vi fick ganska snart ett problem som jag minns väl, jag fick kämpa med det. Och det var att jag var inte tillräckligt stark i benen så hon gick osm en banan i volter och var otroligt svårsvängd. Seg, det var hon också. Men det tror jag beror på att hon inte var så gammal och inte hade mognat tillräckligt mycket i huvudet innan. Hon gick liksom från att ha ridits lite då och då till att varje vecka hoppträna, dressyrträna och ridas nästan varje dag.Strax innan vintervilan så avslutade jag tävlingsåret med en LB debut. slutade på 4 fel och nöjd var jag!
Efter vintervilan vända allt. Hon blev så mycket piggare och började tycka att hoppningen var roligare. Vi startade även vår första regionala LB med en 6e placering! Vi debuterade LA med ett ner, vi kom fel in i kombinationen. Vi startade 7årschampionatet. Jag hade lärt henne stegra så hon använde det i förklassen. Hon stegrade och stegrade så hon stannade ut sig på förta hindret. haha! I själva 7års så kom hon till sjunde hindret, där tog det stopp. Men jag var så otroligt glad och nöjd över att jag hade kommit till hinder 7. Hindrerna var så stora och det var vår första nationella tävling. 2011 fortsatte vi att tävla, med massor placeringar och vinster.
Vi nollade även LA!
Jag älskar Piggan.

Vi köpte en ny häst efter Bambie. En C-ponny vid namn Pilgrim. Söt snäll häst, bra på det mesta.
Då.
snygg tävlingsponny!. Hästar säljes
Nu.
Efter Pilgrim kom mitt sjärnskott. Min älskade vackra Cartouche.
Han är import Holland och har nog mycket fullblod i sig. Han är 4 år gammal och har tävlat LC felfritt med mig.

Vilket bett andvänder ni?


STOOOORM

Pga denna stormen idag så har Nova fått vilat! På nyheterna ber dom en bli inne på grund av fallna träd osv osv .. Hoppas den är över imorgon så man kan rida iaf! Idag när vi kom hem låg grannens soptunna över hela vägen..

Jag rekomenderar denna bloggen för att Kornelia är en grymt bra tjej, bloggar med roliga och intressanta inlägg + att hon är min bästavän ;)
Klicka gärna in på bloggen och kika in! :) Bloggen hittar ni här


Dagens fynd

sverige
Sverigetäcket. 349:- Ordpris 569:-!
Detta täcket är sjukt snyggt och drar VERKLIGEN blickarna till sig när man är iväg och tävlar!
Jag hade det på Cotten när jag var iväg och tävlade sist, och jag kan lova att i stort sett alla såg Cartouche.
Finns att köpa på Silverline, tänk hittar ni HÄR.

Dagens vill ha! - Från HV polo


Hiss eller diss?


Använd skänkeln på rätt sätt

Använd skänkeln på rätt sätt



Foten ska vara fjädrande i stigbygeln, det ska kännas som om man har ett ägg mellan foten och stigbygeln.

Ryttarens skänkel ska hänga avslappnat ner från höften. Knäet ska vara lätt vinklat, så att fotleden ligger rakt under höftleden. Hela benet ligger an mot hästen och det gäller framför allt vaden (stövelskaftet).

- Du ska känna hästens värme genom stöveln men utan att klämma, säger Mads. Skänkeln får inte "glappa" för då tappar du kontakten. Jag brukar säga att skänkeln ska vara "successiv" genom att du nyanserar kontakten så skänkeln får mer effekt och mindre effekt på hästen.

Skänkelns placering
När ryttaren rider på rakt spår placeras hälen strax bakom sadelgjorden. På böjt spår placeras innerskänkeln någon centimeter längre fram och den andra något bakåt. Överskänkelns roll är att fungera som en länk mellan vad- och sittben.

Stigbygeln placeras på den bredaste delen av foten och foten sjunker ner i stigbygeln så du får en fjädrande fot istället för att "trampa ifrån" i stigbygeln. Det ska kännas som om du har ett ägg mellan foten och stigbygeln.

Alla leder i ryttarens kropp hänger ihop med varandra. Om du spänner en led är det omöjligt att vara avslappnad i en annan led. Därför är det viktigt att du är mjuk och avslappnad i både höfter, knäled och fotled.

Hästen ska gå fram för ryttarens ben och den ska svara framåt när du trycker med skänkeln. Drivningen sker med "impulser" i takt med hästens rytm när det behövs. Även när du tar bort skänkeln ska hästen fortsätta att röra sig framåt. Om du hela tiden trycker med skänkeln så blir din häst "skänkeldöd".

Det allra viktigaste är att hästen går fram för skänkeln utan att ryttaren behöver trycka med den i varje sekund. Du ska hela tiden ha en känsla av att du har hästen "framför dig".
När du använder skänkeln är det främst den övre delen av vaden du ska använda. Här är det viktigt att skänkeln verkar i riktning inåt - bakåt och utan att du drar upp hälen.

Placeringen varierar
Skänkelns placering är beroende av vilken del av hästen du vill påverka. I skänkelvikning flyttas den sidförande skänkeln aningen längre tillbaka medan den yttre skänkeln flyttas något framåt.

Du ska alltid anpassa skänkelläget efter vilken del av hästen du vill påverka. Om du vill påverka framdelen flyttar du fram skänkeln medan du flyttar tillbaka den när du vill påverka bakdelen. När du vill rakrikta hästen ska du alltid rikta in framdelen efter bakdelen.

Hur lär du den unga hästen att svara framåt på din skänkel?
Det är inte naturligt för hästen att gå fram för skänkeln utan det är något som den unga hästen lär sig genom hanteringen. Starten är att hästen lär sig att gå fram för smackning och spö. Sedan lägger ryttaren till ytterligare en signal - skänkeln -  som hon vill att hästen ska reagera på.

Fölet följer stoet och det kan man utnyttja vid inridningen genom att ta sällskap av en äldre häst. Lär hästen att gå fram för skänkeln i kombination med smackning och spö. Den ska även lära sig att fortsätta framåt även när du inte trycker med skänkeln.
Om hästen inte svarar på skänkeln och du lägger till sporren i stället får du motsatt reaktion.

Tips - så ska ryttaren arbeta med skänkeln
* Alla leder i ryttarens kropp ska vara avslappnade.
* Skänkeln ska ligga stadigt intill hästen utan att klämma.
* En fjädrande häl är tecken på att skänkeln är avslappnad och att foten är rätt placerad i stigbygeln.
* Hästen ska svara framåt när du trycker med skänkeln och den ska fortsätta framåt även när du inte trycker.
* Skänkelns placering beror på vilken del av hästen du vill påverka.
* Lär den unga hästen att gå fram för skänkeln i kombination med smackning och spö.

Lycka till!
Mads Hendeliowitz & Mari Zetterqvist Blokhuis, Jump Club Dressage
Illustration: Hella Stening

 

 

 

 

.


Mjuk hand ger bra kontakt

Mjuk hand ger bra kontakt

När ryttaren har en mjuk och följsam hand blir kommunikationen med hästen bättre, hästen trivs och tuggar mjukt på bettet.
När ryttaren har en mjuk och följsam hand blir kommunikationen med hästen bättre, hästen trivs och tuggar mjukt på bettet.

TRÄNINGSTIPS Hur ryttaren använder sin hand är viktigt för resultatet i ridning. Det första Lotta Björe tittar på när hon ser ett ekipage, är hur ryttaren använder sina händer.

- Rutinerade ryttare rider oftast med en bra hand, även om vissa använder sina händer känsligare än andra. Varje ryttare behöver jobba med att kunna rida med så osynliga hjälper som möjligt.

- Jag tänker mig alltid in i hur det är att vara häst och hur obehagligt det måste vara om ryttaren har ovarsamma eller okänsliga händer, säger Lotta Björe.
Hästen tar mer skada av om ryttaren rycker den i munnen än om hon till exempel sitter med uppdragna hälar eller lutar sig framåt.

Mjuk och följsam
Vad är då en bra hand? Handen ska vara mjuk och följsam mot hästens mun, och vara en förlängning av tygeln. Det är viktigt att handen är buren med armbågen lätt böjd, utan att handen blir för hög eller ostadig.
- Ett problem som jag ofta ser är en för låg och nertryckt hand eller en arm som är för rak. Då blir tygeltagen stumma. 

Händerna ska hållas med en handsbredd mellan och handen ska vara omvriden så att ryttaren ser lite grann av de tre första knogarna på handen. Armbågarna ska vara mjukt böjda och hållas mjukt intill kroppen utan att klämma.

Tygellängden ska vara tillräckligt kort så att ryttarens armbågar hamnar något framför överlivet.
- Rider du med för lång tygel så kommer armbågarna för långt bak. Det leder till att armarna blir yviga  och att du inte blir tillräckligt följsam i sprången.

"Finlir"
Tygeltagen tas främst genom att ryttaren öppnar och stänger handen. Första graden av samling är när ryttaren kramar en aning med handen för att göra en förhållning, medan första graden av eftergift är när ryttaren öppnar en aning på fingrarna. Olika hinder ställer olika krav på eftergift och yngre hästar kräver oftast en längre eftergift.
- "Finliret" sitter i händerna och ryttaren ska inte ge för mycket eftergift med armarna.

Ryttaren ska hela tiden ha en lätt kontakt med hästens mun för att den inte ska lägga sig i framvikt och bli hängande i ryttarens hand. Utan ett jämnt stöd är det svårt att rida i en bra rytm.

Gör som Malin!
Rutinerade ryttare har ofta bra händer och ett bra samspel med hästen på hinder, och det gäller även vid tidshoppning. De har förmåga att rida mjukt med bibehållen rytm även när de rider snäva svängar eller i ett högre tempo.
- Ett bra exempel är Malin Baryard Johnsson, som väger väldigt lite och rider lika bra på en Grand Prix-häst som på en 4-åring. Det ser alltid lika lätt ut och hon gör sina hästar väldigt känsliga för hjälperna.

Rätt betsling
Många ryttare säger att "min häst är så stark" eller att "min häst är så svår i munnen". Då beror det på att ryttaren inte har jobbat hästen så att den svarar på mjuka, känsliga hjälper. Det är även mycket viktigt att ha koll på hästens munstatus.
- Det är ryttaren som formar hästen. Ibland ser man en häst som varit väldigt uppbetslad med en ryttare och som plötsligt går jättefint på tränsbett med annan.
Det är naturligtvis skillnad mellan olika typer av bett och hur de verkar.
- Ett bett är inte skarpare än man gör det till. Målet ska alltid vara att rida med så lite betsling som möjligt och med en fin hjälpgivning.  
- Däremot ska ryttaren inte vara rädd för att betsla upp hästen om det behövs, men då är det viktigt att ryttaren har den balans och följsamhet som krävs.

Skola ponnyn
Det kan vara svårt för små ponnyryttare om ponnyerna är allför starka. Då behöver förälder eller tränare ta sitt ansvar och rida ponnyn så det blir enklare för barnen.
- Ponnyn blir lydigare och barnen lär sig att rida bättre och med känsligare hjälper. Då kan de koncentrera sig på rätt saker. Anna och jag red ofta lillasyster Emmas ponnyer när hon var liten. Det underlättar om en ung ryttare rider på en skolad ponny.
- Jag tycker att vi borde vara mer noggranna med grundridningen i Sverige, redan på ponnystadiet.

Skaffa dig inspiration
När Lotta är på världscuphoppningarna ser hon vissa skillnader mellan hur olika tävlingsryttare använder sina händer. Hur ryttaren använder sin hand beror på hur han/hon är byggd och även på temperamentet hos ryttare och häst.
- Toppryttarna har oftast bra händer även om de rider på lite olika sätt. Alla bra ryttare rider med en "levande" och följsam hand mot hästens mun. Malin rider med en lägre hand jämfört med Rolf-Göran. Här gäller det att du tittar på dem som är bättre än du själv för att få inspiration.

Bra övningar
Det finns olika övningar som ryttaren kan använda för att träna upp sin balans och koordination och för att få en starkare skänkel. Då blir även ryttarens hand bättre.
- En bra övning är att byta sittben i vart tredje steg.

Att bli longerad är också väldigt bra. Då kan ryttaren koncentrera sig helt på sig själv.
- Rid med "väderkvarnsarmar", "mjölka kor" samtidigt som du lyfter upp det ena benet, vrider ut det från hästen och släpper ner det.

En annan bra övning är att stå i lätt sits och först hålla händerna på huvudet och sedan bakom ryggen. Att tänja på överlivet och titta bakåt är också en bra övning.
- Börja med att göra övningarna när du står stilla.

Lottas tips för en bra hand
* Handen ska vara en förlängning av tygeln mot hästens mun.
* Håll handen "buren" med armbågen lätt böjd.
* Det ska vara en handsbredd mellan dina händer och du ska se de tre första knogarna på handen.
* Det är du själv som ryttare som formar hästen.
* Målet är att du ska kunna rida med så lite betsling som möjligt och med mjuka, fina händer och full kontroll över hästen.
* Ung ryttare ska rida på skolad ponny/häst för att kunna koncentrera sig på rätt saker.
* Öva din balans, koordination och benstyrka för att få en mjuk och obe­roende hand.
* Titta på ryttare som är bättre än du själv för att få inspiration.

Lycka till!
Lotta Björe och Mari Zetterqvist Blokhuis, Jump Club
Illustration: Hella Stening


Sverige fortsätter att leverera

God morgon!
Nu är morgonens 140 cm avklarad!
Vann gjorde ingen mindre än Douglas Lindelöw och Bahale!
Följt av Jens Fredricson, Peder Fredricson och Henrick won Eckermann!
5a blev John Whitaker på Cornetto King.
Utanför placering hittar vi svenskarna Linda Heed och Touch på plats nummer 9.
Plats 11-12-13 hittar vi Lotta Schults, 7 fel. Angelica Augustsson, 8 fel och Svante Johansson. 8 fel.
Grattis!
Vinnaren Douglas Lindelöw och Balahe!

Hoppkungen har anlänt

Klockan 9.15 landade Sveriges egen hoppkung på Arlanda - 9.32 lämnade han flygplatsen. Nu väntar hela Globen på att han ska ta sig till Stockholm International Horse Show.


Rolf-Göran ska inte bara tävla - han går ut sist i Stockholm Grand Prix som startar klockan 11.00 - utan ska även hyllas för sitt EM-guld i somras.


Snyggaste transporterna topp 4!

Plats nummer 1: Equi Trek modell Treka
Plats nummer 2: Thule Modell Premium grand prix
Plats nummer 3: Atec
Plats nummer 4: Böckmann

Det går bra för sverige!

Ja det kan man lugnt säga.
I kvällens 140 cm hoppning kom Douglas Lindelöw på Balahe 2a, Peder Fredricson på Holliday KLG 3a och Svante Johansson på Salut d'Amor 5a! Samtliga pristagare hade 0 fel.
Precis utanför placering ser vi Linda Heed och Bee Wonderful som hade 0 fel men tiden räckte inte tillräckligt. 0.02 för mycket red hon på.
På plats nummer 11 ser vi Jens Fredricson på Cavata Btb som hade 3 fel.
Plats nummer 12 ser vi Lotta Schultz och London Calling som slutade på 0 fel.
På delat 14e plats har vi 2 st svenskar som tyvärr fick ett ner var i grunden.
Dessa ryttarna är Henrick won Echermann och Angelica Augustsson.
Douglas Lindelöw på Balahe!



5 svenska ryttare av 6 placerade!

Ja, då var 150 hoppningen avklarad!
Vann gjorde Linda Heed!
Tvåa var Peder Fredricson följt av Jens Fredricson.
Därefter Nina Fagerström från Norge, följt av svenskarna Angelica Augustsson och Lotta Schultz!
7-8-9 blev Douglas Lindelöw, Malin Baryard Johnsson och Svante Johansson.
På plats nummer 11 hittar vi Henrik won Eckermann.
Grattis till era fina ritter och placeringar!
Vinnaren Linda Heed och Touch!


Ingen Pay and Jump för mig imorgon.

Cotten busade i hagen och ramlade. Han har nog sträckt sig eftersom han är lite stel på höger bak.
Så kommer inte hoppa på Pay and Jump med honom imorgon.

150 klassen

Sitter och väntar på att 150 klassen ska börja i Globen!
Svenskarna som kommer till start i denna klass är:
Linda Heed
Svante Johansson
Malin Baryard-Johnsson
Angelica Augustsson
Peder Fredricson
Jens Fredricson
Douglas Lindelöw
Henrik won Eckermann
och Lotta Schults!
Peder Fredricson


Smakprov! Silverline Of Sweden's nya collection

Klicka för att stänga fönstret

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0