teamos -

Mina hästar genom tiderna

Tänkte skriva ett inlägg om alla hästar jag har haft.

Min första häst var en foderhäst. Hans namn var Casper och var en liten brun shettis.

Han var en riktig bushäst. Bockade det gjorde han, skenade i paddoken och tvärnitade vi utgången så jag flög av. Haha! Med andra ord en riktig läromästare med hårda tag. Så tidigt i min karriär fick jag lära mig att ha balands och sitta kvar!

Casper som numera går som ridskolehäst.

Min andra häst tror jag, kommer inte riktigt ihåg, var Dusty. Hon var min medryttarhäst och det var den första ponnyn som jag verkligen älskade av hela mitt hjärta. Jag tänker fortfarande väldigt mycket på henne, speciellt om jag gungar. Då faller mina tankar tillbaka på hennes fantastiska galopp. Den kändes precis som att man gungade på hästryggen. Hon var pigg att rida och ganska het på hinder. Hon var verkligen en underbar häst, även om tiden med henne var kort så har vi många minnen tillsammans. Jag kommer aldrig att glömma när jag skulle hämta henne i hagen och när hon såg mig så gnäggade hon, gjorde 2 st rejäla glädje bockningar och kom i full galopp med öronen framåt och stack huvudet i grimman. Hon var en liten D-ponny, 144 cm i mankhöjd, import Irland tror jag det var. Hon hade även knottexem men av lindrig sådan.

Häst nummer 3 som jag också var medryttare till var Riverpoo, kallad Pompe.

Jag red mest ut på honom och hoppade honom någon gång ibland. Han stod väldigt långt bort så han inte rida honom så ofta. Men jag red nog iallafall 3 gånger i veckan. Han var korsning fullblod tror jag, var 8 år då. Vet inte hur gammal han är nu. Han var pigg och väldigt stark i skogen, men rolig var han! Samtidigt som jag red honom så hade ägaren även två till hästar. En liten B-ponny som hette Peggy och ett varmblod som hette Prinsessan. De hästarna red jag också ibland. Peggy hade bara ett öga, men sicken rolig häst det var! Hon var otroligt pigg i skogen haha! Den lilla ponnyn kunde galoppera förbi de stora hästarna !

Hästen där efter, Bambie. Min vackra älskade lilla plutthäst.

Någon gång i Mars fick jag ett mail av en tjej som heter Therese. Hon skrev att hon sökte en medryttare till Bambie, och frågade om jag ville rida honom. Hon hade hittat mig genom en annons på blocket. Hon berättade att Bambie var en arabvalack på 3 år. Hon skickade även med sitt mobilnummer som jag skulle ringa om jag var intresserad. Givetvis var jag det! Jag berättade för mamma, men hon sa att "aldrig en arabjävel till i hela mitt liv!", då blev jag givetvis ledsen, men jag ringde till Therese ändå. Vi bestämmde att jag skulle komma och provrida dagen efter. Och så blev det! Jag hade sagt till mamma att Bambie bara stod rakt över vägen, att han var en jättesnäll valack som var 8 år. Och till min förvåning så stod faktiskt Bambie rakt över vägen, och jag hade ingen aning om att det fanns ett stall där! Vi red hem till mig så mamma skulle få se honom. Hon började prata med Therese och frågade bland annat hur gammal han var. När Therese berättade att Bambie faktiskt bara var 3 år gav mamma mig värsta mördarblicken, haha! Jag fortsatte rida Bambie, och allt gick som en dans på rosor. Det var en fantastisk sommar. Och bättre blev det.

Den 15 Juni ställde vi upp på vår första tävling. Vi hoppade 40 & 60 cm, och kom faktiskt hem med 2 felfria rundor! När vi lämnat av Bambie i stallet igen så åkte vi upp till mina gamla medryttarhästar, hade 3 st innan Bambie, och hämtade mina saker. Då skickade Therese ett sms till mig och skrev att jag skulle ringa upp snabbt, det handlar om hästarna. Jag började ana oro, så jag ringde upp direkt. Therese sa att brunnen hade sinat och att vi var tvugna att flytta hästarna samma dag. Eftersom Therese bodde 2 mil från mig, var min tid över med Bambie, tänkte jag. Jag blev otroligt besviken och ledsen....

Men då kom hon med ett förslag. Vi kunde få köpa Bambie. Jag pratade med mamma om saken, och eftersom hon redan hade fästs sig vid Bambie sa hon givetvis ja. Jag blev så glad att jag grät och grät glädjetårar. Jag var så otroligt glad! Bambie var min, min aldeles egna häst! Lyckan var ENORM. Bambie stod på sommarbete i samma stall som Rebecka. Vi hittade på allt man kan tänka sig, det var en otroligt rolig sommar!

Jag red honom oftast barbacka med grimma, det var det vi tyckte var allra roligast. Jag gillade utmaningar, och var väldigt tuff av mig. "Du är galen" brukade jag få höra, med grimten i ögat såklart! Sommaren gick. Vad kunde vara bättre än att tillbringa all sin lediga tid med den man älskar mest av allt?

Hösten kom, och det var dags att stalla in hästarna. Stallet där vi hade Bambie var tyvärr fullt, så vi kunde inte ha honom där över vintern. Vi flyttade till en liten gård med 3 boxar 2 km bort från sommarbetet. Jag fortsatte att rida med Rebecka, och det var även här vi började bli tävlingsintresserade. Vi åkte på några tävlingar, med bra resultat. Jag ville mycket, men jag var inte kapabel till det då. Jag började tappa självförtroende och modigheten. Det började gå nerför. Jag började bli osäker och bambie började stanna. Det rörde sig runt en "ond cirkel" under ett år ungefär. Nu var det dags för hästarna att släppas på bete. Jag trivdes inte i det lilla stallet, det kändes så ensamt. Så jag bestämde mig för att byta stall. Sagt är gjort. Vi bytte stall.

Tiden fortsatte. Vi vann vår första dressyrtävling, hoppade många felfria rundor och tiden bara försvann.

Bambie växte över ponnygränsen. Jag stog mitt i mellan 2 val. Sälja eller behålla. Ge honom ett bra hem eller skita i honom.

Jag valde att sälja honom. Eftersom jag satsade på ponnytiden, och vill tävla på högsta nivå... Bambie hade inte klarat 160 banor, och det är ingen mening att träna något som inte når toppen, eller hur? Det var bättre för Bambie att åka till någon som verkligen har tid för honom. Som kan rida honom varje dag och ge han all den kärlek han behöver. Det gör ont i hjärtat att se gamla bilder på honom, jag saknar honom så otroligt mycket! Men jag vet om att han har det otroligt bra.

Han sålden 16 Mars 2011.

sista bilden som togs på Bambie.

Han var helt fantastiskt underbar.

Under tiden jag hade Bambie så köpte min syster ett halvblodssto. Sunshine hette hon och var 19 år då. Hon var fruktansvärt het och svårriden. Stark som tusan och inte alls rolig att rida. Eftersom min syster började jobba i Norge så fick jag ta över henne. Men vi sålde henne som avelssto och köpte en C-ponny istället.

Min vackra Little Dream

Hon fick jag år 2009. Jag var så lycklig!

Hennes annonsbild

Hon var så vacker. Det var vekligen kärlek vid första ögonkastet. Hon var då sek år och grundutbildad i dressyr och inte hoppad speciellt mycket. Hade startat 60 cm en gång. Hon reds inte så ofta heller. Kanske 2-3 gånger i veckan. Så när jag provred henne så var hon väldigt pigg! Jag älskade henne. Så det blev självklart henne med oss hem! I början var vi inte så jättebra vänner eftersom vi fick ganska snart ett problem som jag minns väl, jag fick kämpa med det. Och det var att jag var inte tillräckligt stark i benen så hon gick osm en banan i volter och var otroligt svårsvängd. Seg, det var hon också. Men det tror jag beror på att hon inte var så gammal och inte hade mognat tillräckligt mycket i huvudet innan. Hon gick liksom från att ha ridits lite då och då till att varje vecka hoppträna, dressyrträna och ridas nästan varje dag.Strax innan vintervilan så avslutade jag tävlingsåret med en LB debut. slutade på 4 fel och nöjd var jag!

Efter vintervilan vända allt. Hon blev så mycket piggare och började tycka att hoppningen var roligare. Vi startade även vår första regionala LB med en 6e placering! Vi debuterade LA med ett ner, vi kom fel in i kombinationen. Vi startade 7årschampionatet. Jag hade lärt henne stegra så hon använde det i förklassen. Hon stegrade och stegrade så hon stannade ut sig på förta hindret. haha! I själva 7års så kom hon till sjunde hindret, där tog det stopp. Men jag var så otroligt glad och nöjd över att jag hade kommit till hinder 7. Hindrerna var så stora och det var vår första nationella tävling. 2011 fortsatte vi att tävla, med massor placeringar och vinster.